Polischefen Josef om kampen mot gängen, om uppväxten och ny kärlek
Polisen i Sundsvallsregionen har en tuff utmaning i kampen mot våld och droger, en utveckling som eskalerat på senare tid. Vi har träffat Josef Wiklund, polisområdeschef i Västernorrland, och pratat om hur utvecklingen ska hejdas, om swishlistor och om Polisens roll i samhället. Men vi har också pratat om drömmen att bli jazztrummis, broderns självmord och om ny kärlek i livet.
Ett möte med Västernorrlands högste polischef måste självklart handla om utvecklingen i Sundsvall, där de kriminella gängens affärer med droger blivit riksnyheter. Men historien börjar när den nu 45-årige Josef Wiklund var pojke i Gävle.
Till familjen Wiklund kom ofta personer som på ett eller annat sätt hade det kämpigt. Den unge Josef såg hur pappan som var kyrkoherde öppnade sin dörr för de som sökte hjälp, bland annat missbrukare. Mamman som var diakon hade också inställningen att det var viktigt att hjälpa.
Starkt präglad av uppväxten
Ibland följde Josef med sin pappa på jobbet och fick på nära håll komma i kontakt med både glädje och sorg, liv och död. Det hände att han hjälpte till vid dop, men också skötte krematorieugnar.
– Uppväxten har präglat mig. Jag såg att det ofta är mycket mer framgångsrikt att vara empatisk än hårdför och burdus. En annan sak som färgat mig är att min bror långt upp i vuxen ålder tog sitt liv. Min bror ringde mig flera gånger innan. Jag hade jobbat natt och svarade inte i telefonen.
Jag har behövt förlåta mig själv, och inse att det inte var mitt beslut, berättar Josef. Något han tagit med sig efter detta är att vi inte nog kan försöka uppmärksamma varandra.
Musik och skapande var viktigt för familjen. Medan systern slog in på skådespelarbanan satte sig Josef bakom trumsetet. Då han kom in på jazzgymnasiet i Gävle var han övertygad att framtiden för honom var i ett turnerande jazzband.
En ung Josef Wiklund bakom trumsetet.
– Jag upptäckte ganska snart att vägen till en lyckad karriär som jazztrummis var mycket svårare än jag föreställt mig och gav upp idén om att bli proffsmusiker.
I stället gjorde han en tvärvändning och sökte in på den danska statens sjömansskola. Där kom han in tack vare att mamman var danska. Det ledde sedan fram till att han gjorde militärtjänsten i flottan, och började drömma om att bli yrkesofficer.
– Men min mamma fick mig på andra tankar. Hon såg ett polisämne i mig, och jag har inte ångrat en sekund att jag följde hennes goda råd. Efter utbildningen jobbade jag som närpolis på Kungsholmen i Stockholm, och det var också där som en avgörande sak inträffade för min fortsatta karriär, berättar Josef.
Upptäckte att han trivdes som ledare
Vid ett tillfälle drog det ihop sig till en våldsam uppgörelse mellan ett gäng skinnskallar med rasistiska tankegångar och en grupp från antifascistiska Antifa. Av en slump fanns inga ordinarie insatsledare tillgängliga och Josef fick axla det ansvaret. Polisens insats blev lyckad och Josef fick beröm.
– Där väcktes nog mitt intresse för arbetsledning, jag kände att jag trivdes i rollen och att den passade mig, säger Josef som därefter fortsatt på spåret.
2015 kom han till Sundsvall som lokalpolisområdeschef och stannade på posten i åtta år, så länge som ett förordnande kan räcka. I slutet av den perioden gjorde han en avstickare till Afrika där han bodde ett år i Somaliland, med uppdraget att utbilda landets polis.
På uppdrag i Somaliland.
– Det är stora skillnader mellan hur vi arbetar i Sverige och hur man arbetar där. Tyvärr är det som med mycket annat, dåligt organiserat och man saknar allt från grundläggande förmåga att organisera arbetet till teknikstöd.
En sån enkel sak som att göra scheman så att det är tydligt vilka som ska arbeta och när, gjorde stor skillnad, berättar Josef.
– När jag åkte därifrån hade jag paradoxalt nog ändå med mig en stark övertygelse om att enkla lösningar ofta är de bästa, och det kan jag faktiskt använda här hemma också. Vi har till skillnad mot i Somaliland en övertro på kontorsjobb och administration, vi borde som jag ser det gå lite rakare fram.
Det var inte bara det han hade med sig då han lämnade Somaliland, han träffade också en ny kärlek (se artikel längre ned).
Hyllar polisens samverkan i länet
I dag är Josef Wiklund chef över hela polisområdet Västernorrland, som omfattar de tre områdena norra Ångermanland, södra Ångermanland och Medelpad, där Sundsvall, Timrå och Ånge ingår.
– Mitt uppdrag är att balansera våra resurser så att hela länet har de poliser som behövs, men då läget varit exceptionellt tufft i Sundsvall och många fler utredningar än normalt pågått har resurser omfördelats till Sundsvall.
– Hade vi inte haft så bra samverkan mellan områdena, och en förståelse för att det måste fungera så här, hade vi inte klarat upp det så bra som vi gjort, säger Josef.
Och då kommer vi fram till morden, mordförsöken, drogerna och de rivaliserande gängen som tidigare hört hemma i storstädernas förorter men som nu jagar både intäkter och varandra i norr.
– Det här såg vi komma för flera år sedan. 2016 försökte ett kriminellt mc-gäng etablera sig på Alnö, men det kunde vi avstyra. Sedan såg vi hur lokala langare som gjorde relativt små affärer började få konkurrens av nya aktörer som upptäckt Sundsvall som marknad. Dessa var svårare att styra bort och som alla vet kulminerade det i januari i år.
Polisen gjorde då en insats mot ett stort antal adresser, grep ett 15-tal personer och hittade narkotika, sprängmedel och vapen. Nu pågår rättegångarna för fullt, och frågan är om Sundsvall kan pusta ut.
– Gängen är vingklippta och vi ser att de har svårigheter nu att organisera sig. Vi tänker absolut inte blåsa faran över, för när vi får ett vacuum ser andra garanterat en chans att fylla platsen. Det vi ska satsa på är att förhindra fler unga att bli kriminella.
Kriminell livsstil lockar unga
Josef pratar engagerat om den kriminella livsstil som glorifieras av till exempel vissa artister och som attraherar en del unga. Han anser att vi alla bör öppna ögonen och ta avstånd från dessa uttryck.
– Varför ska musik där våld, droger och en kvinnoförnedrande attityd hyllas få spelas på fritidsgårdar? Varför ska den musiken få priser och artisterna hållas om ryggen av nöjesbranschen och få åka runt på stora festivaler, frågar han retoriskt.
– Är det okej att 15-åringar går in på en klädbutik och köper jackor för 20 000 kronor, varför tillåter butiksägaren det när det är uppenbart vart pengarna kommer från, fortsätter han.
Pengarna i detta fall kan komma från de som finns med på den omtalade swishlistan med namn på drogköpare i Sundsvall, så kallade “vanliga människor”. Rätt eller fel att åklagaren offentliggjorde namnen? Frågar vi länets polischef svarar han ja, både snabbt och med hög röst.
– Det här har fått många att inse allvaret, det är ytterligare en indikation på hur det ser ut i en pågående samhällsförskjutning vi måste få stopp på. Därför anser jag att det var rätt, men visst, JO kommer att säga sitt också.
Att länets poliskår inte kan slappna av står utan tvivel. Men Josef vill helst fokusera på det förebyggande arbetet som dragit igång i Sundsvall, bland annat i form av socialsekreterare som har arbetsplatsen inne på polisstationen och samverkar med Polisen för att nå unga med tidiga insatser.
– Vi ska fortsätta använda oss av vår unika position i samhället. Det är polisen som kommer till en ungdomsfest som spårar ur och det är vi som plockar in en ung kille som bär skyddsväst på krogen. Med hjälp av det vi ser och vet har vi förstahandsinformation och koll på nuläget, det ska vi utnyttja när vi sätter in rätt insatser, säger Josef.
Innan intervjun tar slut hinner han också säga det viktigaste.
– Kom ihåg att brottsligheten går ner. Det är tryggare i dag än det varit tidigare. Det glöms ofta bort.
TEXT: ANDERS LÖVGREN • FOTO: KATARINA LÖVGREN
Namn: Josef Wiklund
Ålder: 45
Bor: Hus i Timrå
Familj: Sambo med Caitlin Lambert, två söner och en dotter från tidigare förhållande
Intressen: Stort musikintresse, spelar trummor hemma i källaren och vill gärna ta plats i ett band. Flyger modellflyg, lagar snöslungor och älskar att laga mat
Favoriträtt: Älskar indisk mat
Ser på tv: Mest serier
Förebild: Mamma och pappa
Caitlin följde Josef till Timrå
Den amerikanska advokaten Caitlin Lambert engagerade sig i unga brottslingars öde i afrikanska Somaliland. Då dök Sundsvallspolisen Josef Wiklund upp. I dag är de ett par och Caitlin stortrivs i huset de köpt i Timrå.
Kärlekens vägar äro ibland outgrundliga. När Västernorrlands polischef Josef Wiklund (se föregående artikel) gav sig iväg till Somaliland på Afrikas horn för att utbilda poliser hade han inte räknat med att kärlekens låga skulle tändas.
Han kom till en camp i staden Hargeisa där många västerlänningar som arbetar i Somaliland bor, och där bodde också Caitlin Lambert. Hon är advokat med lång erfarenhet av att arbeta för mänskliga rättigheter i Afrika, först under en period i Rwanda.
– Jag fick sedan möjlighet att åka till Somaliland och arbeta i ett projekt som stöttar ungdomar som satts i fängelse på alltför lösa grunder. Det finns stora orättvisor och många döms till hårda straff för ganska banala förseelser, och deras liv förstörs i fängelser, berättar hon.
Caitlin närmast i arbete med klient i Somaliland.
I dag är hon chef för den ideella organisationen Childrens Legal Defence Center som med egna advokater tar sig an rättsfall där unga kan räddas till ett bättre liv, i stället för att hamna med äldre kriminella i tuffa fängelsemiljöer.
Arbetet beskrivs som komplext där det gäller att navigera med fingertoppskänsla mellan ett bristfälligt lagverk, religiösa lagar, traditionella lagar och familjelagar.
På campen i Hargeisa som beskrivs som en stängd by träffades Caitlin och Josef via en gemensam vän, och upptäckte efter en tid att de var mer än bara vänner.
– Jag hade verkligen inte väntat mig att det skulle hända. Men vi har mycket gemensamt och förutom att vi trivs väldigt bra ihop har han helt förändrat min bild av poliser. Om jag skulle bli stoppad av amerikanska poliser känner jag mig inte alls trygg, och skulle det ske i Somaliland kan vad som helst hända, säger hon.
En annan sak hon inte väntat sig var att hon skulle bo i en gammal prästgård i Timrå. Men det gör hon nu, sedan ett år tillbaka åtminstone på deltid.
– Jag kan sköta mycket av jobbet på distans, men åker till Somaliland några veckor åt gången med jämna mellanrum. Men jag trivs väldigt bra med livet i Sverige och håller på att lära mig svenska, säger hon.
När vi då ber att få fortsätta intervjun på svenska avböjer hon dock detta med ett glatt skratt. Lite för tidigt!
Tillsammans med Josef håller hon på att renovera den gamla prästgården vid Indalsälvens strand i Sörberge som de köpte i fjol. Han snickrar och hon tapetserar, och stilmässigt är siktet inställt mot det förra sekelskiftet.
– Jag gillar också att vara i den vackra stadskärnan i Sundsvall och att ta långa promenader, gärna kring Fagervik, säger Caitlin.
En gigantisk trädgård kräver också en del kärlek från Caitlin, som har fullt upp med att bli Timråbo.
TEXT: ANDERS LÖVGREN • FOTO: KATARINA LÖVGREN
Fakta: Somaliland i nordvästra Somalia utropade sig som en självständig republik 1991, men utbrytningen har aldrig erkänts av omvärlden. Organisationen Childrens Legal Defence Center drivs med hjälp av donationer från bland annat Unicef och privatpersoner. Du som vill stötta arbetet som beskrivs i artikeln kan också bidra. Se mer: cldcsl.org
