Tack för talet, Kristoffer!

När Sundsvall firade nationaldag var det Teater Västernorrlands chef Kristoffer Berglund som stod för högtidstalet. Många har efteråt berömt honom i starka ordalag för talet, han satte fingret på vad som gör en stad attraktiv att bo i, leva i och flytta till. För dig som inte var på plats och hörde honom, kan vi här presentera talet i sin helhet. Heja Kristoffer och heja Sundsvall!

––––

Kära Sundsvallsbor. Grattis på Nationaldagen. Det är väl ungefär så man ska starta ett sådant här tal? Grattis Sundsvallsborna på Nationaldagen. Sen tar det lite stopp för mig. För VAD är det för någonting vi ska fira? Att det går så bra just nu? Att grannkommunen får en gigantisk batterifabrik? Det är väl kul, men det känns inte riktigt i magen…

För vad gör en stad?

Är det batterifabriker och tillväxt?

Är det havet och bergen?

Är det historien och minnena?

Vad gör en stad?

Är det politikernas visioner eller kommunikatörernas platsvarumärken?

Är det affärerna och restaurangerna?

Är DET vad som definierar en stad?

Näh! Men det är handen på din älskade som du håller hårt när ni kryssar mellan restaurangerna i Stenstan. Staden är vännerna som du möter upp för en springtur längs Selångersån. Staden är den ensamstående mamman som du hjälper ombord på bussen genom att lyfta ena sidan av barnvagnen.

Staden är blicken du ger de soltörstande pensionärerna som kisar mot solen med en svajig mjukglass i ena handen. Den är när du tar bilen och plockar upp dina barns kompisar på väg till fotbollscup i Matfors. Staden är när du tar en Ryde-sparkcykel på måfå, åker runt utan mål och låter vinden blåsa i ditt hår. Staden är den lilla gruppen som samlats för att skandera motstånd till högerextrema manifestationer.

Staden - man kan hylla på nationaldagen - är när du har vänner på besök och du inte vet om du ska skryta över Södra bergets skidspår eller restaurangutbudet först. Staden är när du tar ditt barnbarn på teater uppe på Norra Berget för första gången. Staden är när du ska på GIF-match och du hör folkhavet på håll. Staden är när du inte hittar någon parkeringsplats och får snurra runt i evigheter tills du bestämmer dig för att åka till Birsta. Staden är när du är på dejt på Daltons, och du blir så förälskad att du inte kan spela cool.

När jag tänker på en plats och att den ska hyllas så tänker jag inte på visioner, inte på politik, inte på byggnader, inte på minnen och historia, jag tänker på människor, och människor är relationer och relationer är rörelse.

Allt det här händer i Sundsvall varje dag, varje timme. Alla ni där ute möter och lämnar varandra. Och i varje möte kan just du göra den här staden till en ännu bättre och mer romantisk och humanistisk plats. Där finns den riktiga kraften, inte i politiska visioner.

Värmen ni kan alstra gentemot varandra – om ni vill - är en bättre energi-investering än ett kärnkraftverk i hamnen. Jag lovar!

Så när Sundsvall som sig bör ska hyllas på Nationaldagen så ska vi hylla er människor och allt gott ni kan skapa tillsammans.

Med det sagt:

Länge leve Sundsvallsborna och Grattis Sverige och Sundsvall på nationaldagen!

Ett fyrfaldigt leve!

Hipp hipp! Hurra Hurra Hurra Hurra!