Amanda fick kreativa drömjobbet: “Inget uppdrag är det andra likt”

Amanda Farm har ett av de mest kreativa jobb som tänkas kan. När Teater Västernorrland sätter upp en föreställning är det hon som snickrar, bygger och hittar på lösningar som får allt att fungera på scenen.

– Det är ett fantastiskt roligt jobb, hela tiden får jag använda min kreativitet, säger hon.

När Heja Sundsvalls reportageteam träffar Amanda Farm står hon och jobbar vid den stora bandsågen i Teater Västernorrlands snickeri. Det är ingen liten slöjdsal, utan ett fullt utrustat snickeri där det går att tillverka allt från en smörkniv till en husfasad.

– Allt som byggs ska se riktigt ut för publiken, men för att kunna flyttas och hanteras smidigt ska det samtidigt väga så lite som möjligt. Det är mycket luft och hittepå, och ändå ska det tåla transporter och att plockas ner och upp till många föreställningar på turnéer, säger Amanda och stänger av maskinen.

Kylskåpet i föreställningen En handelsresandes död – ett specialjobb.

Hon har hittat sitt drömjobb och får hela tiden beställningar från föreställningarnas scenografer som vill att scenen ska se ut på ett visst sätt, och att rekvisita ska ha vissa egenskaper. Om någon i en scen till exempel ska putta igen en dörr, och den varje gång ska stanna på ett exakt ställe, då gäller det att lösa uppgiften.

Hon säger att hon så länge hon kan minnas har byggt, skapat, konstruerat och ägnat sig åt konstnärliga aktiviteter. Hon växte upp på Alnö, läste programmet bild och form på gymnasiet och när hon var på en utbildningsmässa snubblade hon över information om en tvåårig utbildning till attributmakare i Skellefteå.

– Jag hade ingen aning om att det fanns en sådan utbildning. Det var nästan för bra för att vara sant och jag sökte och kom in. Jag fick lära mig sömnad, skulptering, smide, måleri och snickeri och en massa annat, berättar Amanda.

Att vara attributmakare går ut på att till teatrar, artister och evenemang tillverka allt som inte går att köpa. Det är inte ett yrke där det är gott om fasta tjänster och trygga arbetsförhållanden, utan ett liv som frilans väntar de flesta som gått utbildningen.

– Så var det även för mig, jag startade eget företag och mina första intäkter kom från maskeraddräkter jag sydde. Särskilt minns jag kostymer till de som ville klä ut sig till räkor, säger Amanda och skrattar åt minnet.

Amandas variant på en räkdräkt.

För att dryga ut inkomsterna vikarierade hon efter utbildningen på förskolor i Sundsvallstrakten, men tog också på eget bevåg kontakt med Teater Västernorrland för att presentera sig. Det ledde inte till något jobb direkt, men många år senare när den dåvarande snickaren på teatern skulle gå i pension 2017 blev det läge för Amanda att söka tjänsten.

– Jag sökte och fick nästan en chock då jag fick jobbet. Jag är nog inte snickare i första hand och lite nervös blev jag, men det har visat sig att det är så mycket mer än snickeri det ställs krav på. Jag har väldigt mycket nytta av min bredd och kan använda olika material och tekniker, säger Amanda.

Vi ber henne ge några exempel på arbeten hon gjort.

– Scenbygget till Pippi Långstrump där skådespelarna klättrade runt på Villa Villerkulla var jättekul men svårt. Allt skulle se skevt och rangligt ut, men de ville kunna klättra och göra volter på precis allt. Vi hade en stålbur som ram och sedan byggdes allt upp med virke. Professionella akrobater fick testa allt så det höll för påfrestningarna. Det skulle vara en katastrof ifall något brakade ihop, säger Amanda.

– En speciell detalj är kylskåpet som användes i En handelsresandes död. Grunden är ett gammalt kylskåp, men fronten är specialtillverkad för att vara transparent och släppa igenom ljus från lampor inne i skåpet och som gav en viss stämning i olika scener.

– Det har också varit en speciell utmaning att konstruera scenen till Gisela Nilssons Hitta hem, där grova golvplankor ska hålla att gå på men är ihopsatta med mekanik som gör att en knapptryckning från mixerbordet får dem att ramla ner.

MINIATYRER: Att bygga modeller av scener ingår i arbetet.

Innan sommaren ska Amanda hinna klart med byggen och konstruktioner som ska användas i tre föreställningar; Två herrars tjänare, 50-årskalaset som spelas under sommaren samt Saker vi äter när ingen ser på.

– Inget uppdrag är det andra likt och det passar mig, säger hon.

Nästa gång du som läsare går på teater, kolla in detaljerna i bakgrunden. Kanske är det Amanda som gjort en finurlig lösning.

TEXT: ANDERS LÖVGREN, FOTO: KATARINA LÖVGREN, SAMT PRIVATA FOTON

Namn: Amanda Farm

Ålder: 30

Familj: Maken Torbjörn och döttrarna Loa, 5, och Idun 2.

Bor: Tunadal

Äter helst: Småplock

Bäst på tv: Tittar väldigt lite, men uppskattar kortfilmer

Fritid: Hantverk och familj, gärna kombinerat

Förebild: Greta Thunberg 

Amandas kreativa tips

En kreativ hjärna kan vara svår att få stopp på. Amandas fritid är fylld av skapande, och här bjuder hon på några tips på kreativa sysselsättningar.

• Ta vad du har! Det behövs inga dyra pyssel-kit, det mesta finns hemma eller på loppis. Jag bygger massvis av saker i liggunderlag, frigolit, förpackningar, tyger och garner från loppis, gamla kläder, trälim och lumppapp! För att inte tala om allt material man kan hitta i skogen och längst med vattnet!

• Hantverka med barn, där finns fantasin i överflöd! Jag målar gärna med mina döttrar, stenar blir småkryp, pinnar blir ormar, kottar kan bli blommor! På akvarellpapper brukar Loa rita linjerna och jag färglägger, ibland byter vi. Att snickra i drivved är också en höjdare, mjukt att spika och såga i, kul former att utgå från och dessutom gratis virke.

• Mina favoriter: vassa, bra verktyg! Sax, brytbladskniv, kraftavbitare, japansåg. Grundfärger i akryl eller torra färgpigment, så kan man blanda vilken färg man vill. Trälim utblandat med lite vatten är materialfavorit i kombination med färg, sågspån, textil och/eller lumppapp.

Mer läsning om Sundsvall och Timrå: