Avgörande ögonblick för Rasmus

Den 4 mars är det premiär för Teater Västernorrlands uppsättning av Avgörande ögonblick, föreställningen som är helt baserad på starka berättelser från länets invånare. Vi har intervjuat regissören Rasmus Lindberg.

Hur har arbetet med föreställningen gått till?

– Det har pågått i tre år, där vi samarbetat med Radio Västernorrland och samlat in berättelser om avgörande ögonblick från länsborna. Från 80 berättelser om stort och smått har det landat i ett urval av cirka 30 historier som vi skapat en föreställning om.

Vad kommer publiken att få se?

– Det kan liknas vid en samling dramadokumentärer om livet i Västernorrland. De som bidragit med berättelserna är anonyma, men det kan handla om personen som blivit mobbad av kollegorna på sin arbetsplats eller om överlevaren från Estonia. I tid spänner det från 1950-talet fram till aktuella händelser och allt framförs på olika västernorrländska dialekter.

Vad säger du om berättelserna?

– Den starkaste trenden just nu inom teatern är att framställa verkligheten, och det är en utveckling helt driven av sociala medier där vi människor kurerar och visar upp våra liv. Sedan sociala medier kom har teatern blivit mycket mer intresserad av verkligheten. För min egen del är detta den femte dokumentäruppsättningen jag gör, har gjort liknande uppsättningar i bland annat Uppsala och Norrbotten.

Vad har varit utmaningarna?

– Att hitta en balansgång mellan berättelserna. Vi vill naturligtvis göra dem rättvisa och få dem intressanta, men på olika sätt. 

Har du något eget avgörande ögonblick i livet?

– Egentligen vill jag säga ”när barnen föddes”, men det är ju så klyschigt. Så jag får nog välja när jag såg ”En midsommarnattsdröm” av Shakespeare som 10-åring och bestämde mig för att jag ville arbeta med teater.

Du har varit på gästarbete här tidigare, bland annat som regissör av En handelsresandes död, fått mersmak på Sundsvall då?

– Det är den femte produktionen på 15 år jag gör här, så Sundsvall är mitt andra hem. Ett sånt här uppdrag gör att man kan vara på plats i upp till två månader. Jag tycker mycket om staden. Kommer själv från Luleå och tycker att de båda städerna påminner en hel del om varandra med rötter som arbetarstäder och närhet till vattnet.

Hur mår den norrländska kulturen?

– Jag tycker den mår ganska bra, men självklart behövs mer satsning på kulturen för att fler ska vilja flytta norrut. Det pågår miljardsatsningar i norr inom industrins gröna omställning och företagen behöver göra tiotusentals rekryteringar, men utan att få kulturlivet att växa parallellt tror jag det blir svårt att lyckas med denna utveckling. Ett föredöme är Tromsø i Norge som har en kulturfestival med olika tema varje månad. Varje månad, året runt! 

TEXT: ANDERS LÖVGREN, FOTO: KATARINA LÖVGREN (porträtt), LIA JACOBI (teaterbilder)


Fakta

Namn: Rasmus Lindberg.

Ålder: 42.

Familj: Sambon Maja, Barnen Hedvig 13 och Sigrid 11.

Bor: Luleå.

Gör: Vice teaterchef på Norrbottensteatern. Regissör, just nu aktuell med Teater Västernorrlands Avgörande ögonblick.

Starkaste egna kulturupplevelsen: Operan Carmen på en amfiteater i Verona, Italien. 

Favoritplats i Sundsvall: Restaurangen Basta. Fantastiskt mat. 

Mer läsning om det som händer i Sundsvall och Timrå, klicka här:

Föregående
Föregående

Vinn Jills konst!

Nästa
Nästa

“Lillis” blev den största baskethjälten